mathildawentzel

Hur djup passion är det möjligt att känna?

Om jag ser, använder eller på något annat vis kommer över något jag tycker väldigt mycket om tenderar  jag alltid att bli en smula besatt. (människor  hamnar ej under denna kategori) Det behöver inte alltid vara långvarigt  men besattheten tar form i många tankar samt frekvent googlande ( vad vore livet utan google) om detta ämne/sak.

Jag älskar det faktum att i vissa filmer behöver det faktiskt  inte vara en enda sexscen för att det ska vara mycket passionerat. Eftersom jag väldigt lätt kan leva mig in i filmer och överföra känslor som utspelar sig i en film/bok till mig själv så är det en typ av förklaring till att jag älskar filmer så mycket. Då är det också ganska naturligt att en del frågor envisas med att surra runt i mitt huvud.  Finns sådan passion bara i film eller går det att känna samma passion i verkligenheten?

Till att börja med tror jag att passion är inget man kan leta efter, det är något som uppstår. Vissa påstår att det går inte att bevara passion föralltid i ett förhållande.  De menar att det är nyhetens behag kombinerat med attraktion som skapar passion.

Med andra ord är passion då samma sak om en förälskelse enligt mig. Jag tvekar inte en sekund på att det inte går behålla en passion i ett förhållande för alltid men för att det ska vara möjligt tror jag den måste finnas där från början. Man måste veta att det är något speciellt, det känns annourlunda.

Hur känns det då? Man kan ju gärna inte bli matt i benen och vara nära att svimma varje gång man ser den man känner stark passion för, det hade blivit en aning jobbigt i längden

Jag vill gärna tro att det finn sen sk. ”Soulmate” som också beskrivs som ”the one” eller rättare sagt jag tror det finns och det är med denna person man upplever samma passion som beskrivs i bok och film. Om man lyckas med bedriften att hitta en av sina soulmates....

Kalla mig gärna romantisk tok men om man inte tror på sådana känslor vad ska man då tro på?

Känslan som får alla rationella tankar att blåsa bort , samma känsla som gör att man dras till någon oavsett konsekvenser. Vara uppslukad och helt utelämnad till en annan person skrämmer det flesta.

Dock inte mig, för det är det som är äkta djup passion och jag vet att det är helt underbart. Så länge man har en fot kvar på jorden och ibland kan ägna sig åt rationella tankar så är det inget som skrämmer, tvärtom det lockar mig att befinna mig i den världen.


Tror ni den finns, skrämmer den er?

ºo

TJEJEN: Hej
KILLEN: Äntligen, jag har väntat riktigt länge nu!
TJEJEN: Vill du att jag ska gå?
KILLEN: Nej, var har du fått det ifrån? Bara tanken får mig att må dåligt.
TJEJEN: Älskar du mig?
KILLEN: Självklart, alla tider på dygnet.
TJEJEN: Har du bedragit mig någon gång?
KILLEN: Nej aldrig! Varf frågar du ens?
TJEJEN: Vill du kyssa mig?
KILLEN: Ja, så fort jag får tillfälle till det..
TJEJEN: Skulle du någonsin slå mig?
KILLEN: Är du galen? Du känner väl mig?
TJEJEN: Kan jag lita på dig?
KILLEN: Ja älskling..
TJEJEN: Älskling..
Läs texten nerifrån och upp